Jag hade inte kunnat träna på 4 dagar, kastats in i en tristessutlöst identitetskris och börjat inse att jag aldrig någonsin kommer kunna sluta med att träna så som jag gör, för då kommer jag nog alldelens säkert implodera.

Men i övrigt kändes dagen skit. Jag vet inte varför, men jag var stressad och ofokuserad. Allt kändes skit, mitt självförtroende hade jag lyckats köra i botten.

Jag hade en jättefin plan. Lätta marklyft. Max 2a på 120kg, sen upphöjda på typ 80kg och så avsluta med rumänska max 40kg. Men så hände något.

Första lyften gick skit. Jag har nyligen köpt ett alldelens eget bälte, och det tar ett tag att jobba in. Det förra som jag har lånat har varit en hårdare modell, och skillnaden är stor!

 

Så det var lite bök i början. Jobba in bältet, kunde inte koncentrera mig alls, allt var tungt och tråkigt. Nu är ju marklyft ingen favoritgren, och jag blir rätt lik en stor bebis, men idag vart jag sur på riktigt.

Men då, typ strax efter att Sara kommit till gymmet, så lossnade något. Plötsligt var en 3a på 120kg jävligt lätt. När jag gjorde 130kgx2 så satt tekniken perfekt och det kändes som papper. Då tändes liksom djävulshornen...

140kgx2 kom lika lätt. Coach Nicklas ord ringde i öronen: Aldrig mindre än 2or innan SM! Max på 85% av ditt max! Men poff, så försvann den rösten, och jag lastade på 150kg.

På något vis kände jag mig inte alls nervös. Det kändes så jävla självklart, det här skulle jag klara. Och det gjorde jag.

 

Jag kan nog fortfarande inte riktigt tro det, jag har bett folk kontrollräkna flera gånger. Men alla kommer till samma sak. Jag har lyft 150kg från golvet. Helt korrekt med utlåsning och allt. Ett förbannat snyggt lyft(som i vanlig ordning finns på min instagram Frubackstrom. Måste jag skaffa youtube för att kunna lägga upp filmer här?)

Jag bara kände att jag ville dela med mig av det här... just nu så känner jag mig förbannat stark! Jag tycker att jag är stark... det händer inte så ofta.

 

Mossa mossa på er, alla männskobarn!